Plenumföreläsningar
Bengt Kristensson Uggla
Slaget
om verkligheten. (Svenska) To 18/8 09:00 /P1
Bengt Kristensson Uggla kommer ge ett "helikopterperspektiv" på en samtid i snabb förändring, men också betydelsen av att utveckla ett medvetet förhållningssätt till omvärlden, i seminariet "Slaget om verkligheten". En central erfarenhet i vår tid är att allt är möjligt att tolka – och går att tolka på nya och oväntade sätt. Men hur ska vi förstå det faktum att vi tolkar den värld som vi har gemensamt så olika? Hur ska vi idag kunna dela världen så att vi kan dela världen med varandra? Och om allt är tolkning – vad är då sanning?
I en tid av globalisering kommer frågor om identiteten i spänningen mellan minne och förväntan att bli särskilt angelägna. Bejakandet av tolkningens möjligheter tvingar oss att ställa frågan: vilken kapacitet kan vi egentligen tillerkänna människan? Och vem kan man lita på?
Bengt Kristensson Uggla är sedan 2005 Amos Anderson professor i filosofi, kultur och företagsledning vid Finlands svenska universitet Åbo Akademi. Han bor i Stockholm och är aktuell med boken Ricoeur, Hermeneutics and Globalization (Continuum), men har tidigare bland annat givit ut Slaget om verkligheten: filosofi, omvärldsanalys, tolkning (Symposion). Hans uppdrag de senaste åren spänner från medverkan som en av huvudtalarna vid World Congress of Philosophy (Seoul, Korea) och föreläsare vid Finansdagen 2009 (Öhrlings PriceWaterhouseCoopers) till seminariedag om konst och företag (Amos Andersons konstmuseum, Helsingfors) och en kombinerad föreläsning och dialog med Johan Cullberg om minneshantering och självbiografins villkor (Karolinska Institutet).
Merete Mazzarella
Vår
livsberättelse, vår identitet? (Svenska) To 18/8 15:30 /P2
Det har blivit en allt vanligare föreställning
att meningen med våra liv är berättelsen om våra liv. ”Människan är ett
historieberättande djur” säger filosofen Alasadir MacIntyre och vidare ”Jag kan
bara besvara frågan Vad ska jag göra? om jag först kan besvara frågan Vilken
berättelse eller berättelser ingår jag i? ”
De flesta av oss kan uppfatta sig själva som en produkt av två kulturer: mors
kultur, fars kultur. I mitt eget fall var det självklart – min far var
finländare min mor var dansk – och nästan alltid fanns det någon regional eller
social skillnad mellan våra föräldrar eller (kanske viktigast av allt) en
skillnad i temprament. Min mors motto var ”Ni ska se att allt ordnar sig förr
eller senare” min fars var ”Ingenting ordnar sig, allt bli bara värre och
värre”. Hela mitt liv har jag manövrerat mig fram mellan de här två
förhållningssätten. Vare sig vi vill det eller inte lever våra föräldrar vidare
i oss, och det är något vi ofrånkomligen behöver förhålla oss till.
Vårt liv förändras, våra värderingar förändras. När jag läser gamla dagboksanteckningar från det att jag var ung känner jag inte igen dem. Jag kommer inte längre ihåg att jag skrivit dem. Det är inte bara det att jag inte längre tycker som jag tyckte då jag minns inte heller att jag någonsin tyckt så. Det oroar mig – att man kan ändra åsikt utan att överhuvudtaget vara medveten om det. Ack om man åtminstone visste att man låt säga den 20 september 1963 hade vaknat upp och tänkt: ”Aha, nu förstår jag varför föräktenskapligt sex som min kusin nog ägnade sig åt under mormor och morfars tak en gång för alla är helt i sin ordning – också under morföräldrars tak” Också värderingar vi inte längre har måste tas på allvar, att vi gör det för enkelt för oss om vi bara gör oss lustiga över dem på samma sätt som vi gör oss lustiga över våra urmodiga avlagda gamla kläder på gamla fotografier. Liksom våra föräldrar lever våra avlagda värderingar vidare i oss i större utsträckning än vi kanske vill tro.
Merete Mazzarella (född 1945) är litteraturvetare, krönikör och
författare. Hon har varit professor vid Helsingfors universitet och är
hedersdoktor i medicin vid Uppsala universitet.
Hon har gett ut ett stort antal böcker. Hennes senaste bok heter ”Att resa med
rabatt. Om konsten att vara pensionär”.
Rolf Sundet
The
joy of collaboration: Interweaving client, resarch and therapist perspective.
(Engelska) Fr 19/8 09:00 /P3
Familjebaserad terapi har skiftat fokus från att vara en "reparationsdiskurs" till att bli en "frambringandediskurs". Familjeterapins traditionella fokus har varit att se problem, diagnoser och lidande som ett tecken på möjliga funktionsfel eller brister i familjesystemet och att terapi går ut på att reparera dessa funktionsfel och förändra familjen så att bristerna försvinner. Men, att det terapeutiska arbetet baseras på familjen betyder inte nödvändigtvis det perspektivet på lidande och symtom. Ett kompletterande perspektiv är att familjens sätt att fungera, deras liv tillsammans, behöver söka sig fram på nya vägar. Frågan behöver inte gälla brister och reparation, utan hur man bygger, konstruerar och får fram ett liv man skulle föredra, ett liv med mindre lidande.
Evidensbegreppet och forskningsbaserad kunskap hjälper oss att kasta av oss teorins tvångströja. I stället för att teorin styr arbetet har den nu möjlighet att bli en kreativ reservoar av förslag och idéer kring hur vi ska arbeta.
På samma gång kan man se och känna ansatser till en ny tvångströja för familjer och terapeuter. Jag kallar detta för evidensbyråkratin. Evidensgrundade terapimetoder och evidensbaserad praktik kan mer och mer ses som en del av ett byråkratiskt maskineri som i förlängningen ska uppfylla politiska löften. Det kliniska arbetet får krav på standardiserade behandlingsprocedurer. Intentionerna är goda men det finns tecken på att effekterna inte alltid blir lyckade för familjerna.
Genom att göra samarbetet mellan familj och terapeut till hörnstenen i vårt arbete hävdar jag i den här presentationen att våra politikers mål kan realiseras utan att utveckla en ny tvångströja som begränsar både familjerna och deras terapeuter.
Rolf Sundet, fil.dr, psykologspecialist, arbetar som 1:e amanuens på högskolan i Buskerud samt som psykologspecialist på familjeenheten på Buskeruds sjukhus. Han är författare till ett flera artiklar och böcker om familjeterapi.
Sundet, R. (2009) Collaboration: Family and therapist perspectives of helpful therapy. Journal of Marital and Family Therapy.
Sundet, R. (2010) Therapeutic collaboration and formalized feedback: Using perspectives from Vygotsky and Bakhtin to shed light on practices in a family therapy unit. Clinical Child Psychology and Psychiatry, 15(1) 81–95.
Torsteinsson, V.W. & Sundet, R. (2010) Emotions – in need of a supplementary language, Context, February 2010.
Rötter och vingar – mödrar och döttrar diskuterar systemteori
Görel Fred kommer att intervjua mor och dotter Annika Forsmark och Marta Nannskog (Svenska) samt mor och dotter Laila Aamodt och Hilde Aamodt (Norska). Fr 19/8 16:45–18:00 /P4
Varför är de systemiker? Vad har de hämtat/hämtar de inspiration från? Är det skillnad på systemisk praktik nu och då? Kommer systemteorin att ”ätas upp” av de större teoribildningarna? Präglar Hilde och Marta sina barn i systemisk tänk såsom Annika och Laila gjorde med dem? Finns det ett systemiskt sätt att förhålla sig till hela sitt liv? Hur märks det?
Så här presenterar dessa fyra kvinnor sig:
Annika Forsmark
Jag
heter Annika Forsmark och är född i Norrköping 1949. Min dotter är Marta
Nannskog. Är uppvuxen i ett arbetarhem med starka värderingar om jämlikhet,
rättvisa och alla människors lika värde. Upplevde en klassresa genom
utbildningen till socionom i Stockholm som hjälpte till att förstå att man kunde
se livet ur många olika perspektiv. Kom tidigt i kontakt med den systemiska
terapin som gav möjligheter att förhålla sig till den verklighet som jag mötte i
terapiskolan inom dåvarande PBU, konsultteam på barnkliniken på Huddinge sjukhus
och senare i privat verksamhet som utbildare, handledare och terapeut. Har haft
ynnesten att lära känna människor som Gianfranco Cecchin, Tom Andersen, Harlene
Anderson och Harold Goolishian.
Har haft ett kärleksförhållande genom livet till språk och berättande, som jag har kunnat få tillfredsställt i läsande, skrivande och samtal med människor om deras livsberättelser.
Marta Nannskog
Jag
heter Marta Nannskog och är född 1977 i Stockholm. Min mor är Annika Forsmark,
familjeterapeut från Norrköping och min far är civilingenjör från Portugal. Jag
uppfostrades i den svenska socialistiska jämställdhetsandan, där fokus låg på
rättvisa och alla människors lika värde. Min mor var dessutom väldigt engagerad
i den då relativt nya systemteorin och umgicks med några av dess förespråkare.
Detta medförde att jag som litet barn, reste med min mor till Europa och USA och
fick träffa människor som Tom Andersen, Gianfranco Cecchin, Harlene Andersen och
Harry Goolishian.
Efter att ha bott i Firenze och Florida bestämde jag mig för att följa i min mors fotspår och utbilda mig till socionom. Jag gick första delen av utbildningen på Stockholms universitet med inriktning på mångkultur och den sista delen på Lunds Universitet med inriktning på bl a systemteorin. Efter examen arbetade jag med rehabilitering av vuxna missbrukare och med ungdomar och deras familjer på Socialförvaltningen i Lund.
Efter ett par år i Kina har jag de senaste fem åren bott i Oslo och arbetat på Barneverntjenesten. Jag är nu utredare för barn mellan 0-12 år och arbetsplatsen jobbar utifrån den systemiska teorin och har stort fokus på nätverksarbete.
Jag känner att hela min uppväxt är präglad av det systemiska synsättet och för mig är den inte en teori utan snarare ett förhållningssätt och en människosyn som man antingen har med sig eller inte.
Laila Granli Aamodt
Jag
heter Laila Ganli Aamodt och föddes1943 i Norland. Efter gymnasiet reste jag
till Oslo och utbildade mig till socionom. Hilde föddes cirka två veckor innan
jag utexaminerades från socialhögskolan. Hon har därmed varit ”socionompåverkad”
från födseln, något som kanske förklarar hennes yrkesval. 1972 började jag inom
barn och ungdomspsykiatrin, det är ett arbetsfält som jag tillhört mesta delen
av mitt yrkesverksamma liv. I dag är jag anställd vid Baerums BUP. Här har jag
varit projektledare för ett samarbetsprojekt mellan psykiatrin och
socialtjänstens arbete med barn och unga. Målsättningen har varit att hitta helhetslösningar
för barnfamiljer med allvarliga och komplexa problem. Systemiska tekniker har
legat till grund för detta arbete. Vi har speciellt använt oss av Tom Andersens
idéer och hans begrepp reflekterande team. Vi har dessutom hämtat mycket
professionell hjälp och inspiration från Gällivare BUP, en klinik som vi besökt
många gånger.
Att ha en dotter som är socionom och som är minst lika intresserad av yrket som jag själv är väldigt trevligt, professionellt utvecklande och spännande. Ibland glömmer jag att jag är hennes mamma och att jag snart uppnår pensionsåldern. Hellre blir jag gripen av drömmar om projekt som vi kan samarbeta med och utveckla…
Min fritid ägnar jag åt att skriva fackböcker och att sy skinnfällar av garvat skinn.
Två fackböcker har jag publicerat
Den gode relasjonen – støtte, omsorg eller anerkjennelse? (1997), Ad
Notam Gyldendal
Familien mellom mange hjelpere. Refleksjoner i sosialfaglig arbeid.
(2005). Fagbokforlaget.
Hilde Aamodt
Jag
heter Hilde Aamodt och är född 1970 i Oslo. Min mamma heter Laila Aamodt och
liksom henne är jag utbildad socionom. Jag växte upp i ett bostadsområde där
lägenheterna var personalbostäder. Detta innebar att alla vi barn hade en mamma
eller en pappa som antingen var läkare, sjuksköterska, socionom eller psykolog.
På många sätt tror jag att detta satte sin prägel på min barndom. Jag kan så här
i efterhand se att mitt yrkesval inte är en tillfällighet och inte heller är det
utan påverkan från min mamma. Jag har en mastersgrad i socialt arbete. Min
vetenskapliga uppsats bär titeln: Brukermedvirkning: Praksisbaserte
erfaringer og etiske begrunnelser. Uppsatsens tema är brukarinflytande inom
socialtjänstens arbete med barn och unga och en diskussion av Hannah Arendts begrepp
handling, ondska och etiskt omdöme i en kontext där makt och dominans är
centralt.
Som anställd inom socialtjänsten möter jag å ena sidan ett linjärt och faktaorienterat tänkesätt där vi som tjänstemän sitter med definitionsmakten, och å andra sidan ett systemiskt tänkesätt där brukarmedverkan är centralt.
I Baerums kommun har vi valt att ha ett systemiskt perspektiv i vårt arbete. Detta är för mig spännande och inspirerande då man gärna förknippar det systemiska synsättet med familjeterapi, behandling och institutioner som kännetecknas av frivillighet. Jag är upptagen av hur det systemiska perspektivet kan bli det grundläggande perspektivet också inom socialtjänstens arbete med barn och unga. Jag är också upptagen av vilken plats det systemiska tänkandet får i relation till metoder och praktik som har sina rötter i den medicinska modellen.
Mark Hopfenbeck
Dialoguing
the emergent future of family therapy: On the complex adaptive dynamics of
collaborative practice. (Engelska) Lö 20/8 09:00 /P5
Det har skett en enorm kunskapsutveckling sedan systemiskt tänkande grundades på 50-talet. Vilka konsekvenser kan denna utveckling ha för familjeterapeutiska praktiker? Med rötter tillbaka till Gregory Bateson, Ivan Boszormenyi-Nagy och Humberto Maturana och med Jaakko Seikkula som min nuvarande inspirationskälla, hoppas jag på en kreativ dialog om familjeterapins framtid.
I min föreläsning vill jag fokusera på tre teman. Det första handlar om vår förståelse av ”Det systemiska”. Systemiskt tänkande har gått igenom många utvecklingsfaser och nu framträder kompexitetsteori som en möjlig källa till ökad insikt. Baserat på de sista tio årens forskning inom detta fält vill jag dryfta vad det vill säga att se på familjen som ett komplext adaptivt system.
Det andra temat jag vill fokusera på är vår förståelse av familjedynamik. Vilka processer har störst betydelse för familjen? Det är en ökande uppmärksamhet på känslornas roll i familjens samspel. Känslor har traditionellt varit svårt att forska på, men nya socialpsykologiska och neurofenomenologiska studier har bidragit till ny kunskap om känslornas centrala roll för att förstå familjens dynamik.
Det tredje temat jag vill prata om är vår förståelse av familjeterapi som kollaborativ praktik. Hur ska vi förhålla oss till diskurserna om empowerment, resiliens, recovery, positiv psykologi och till ”nya” begrepp som mindfulness, mentalisering och motiverande intervjuer, o.s.v.? Hur kan vi integrera dessa kunskapsformer och kulturella strömningar i framtidens familjeterapi?
Mark Hopfenbeck är socialantropolog, kulturgeograf och ekolog. Han arbetar vid Karlstads Universitet med utvecklingen av en teori om ”the experiential ecology of emotional exchange networks” baserat på hans forskning om det emotionella samspelet i nätverksmöten. Han är vidare anställd vid högskolan i Gjövik som programansvarig för vidareutbildningen i nätverksmöten och relationskompetens. De senaste fem åren har han varit medlem av en grupp som samarbetat med Jaakko Seikkula och som arrangerar ett årligt seminarium om öppna samtal i nätverksmöten på ön Lesvos i Hellas.
