Symposieföreläsningar
Jaakko Seikkula och Eija-Liisa Rautiainen
Parterapi med deprimerade. (Engelska)
/S1:1
FULLSATT
Depression
har blivit ett av det vanligaste psykiska hälsoproblemen. Det deprimerade
tillståndet för en familjemedlem påverkar hela familjen och därför finns det
goda anledningar att bjuda in familjemedlemmar till att ta del av behandlingen
av deprimerade individer. I Finland har parterapi för deprimerade utvecklats
genom att använda dialogiska, reflektiva och samskapande idéer.
De flesta deprimerade patienter kommer till den offentliga mentalhälsovården. Ändå finns det väldigt lite forskning om terapi för deprimerade gjord utifrån den dagliga verksamheten. Många studier har utformats utifrån att i konstruerade sammanhang undersöka en viss psykoterapeutisk metods värde. Dessa typer av manualbaserade terapier kan ge goda resultat i konstruerade sammanhang, men deras externa validitet är ofta liten: de visar inte hur detta ska fungera i verkligheten. När man ska applicera de manualbaserade metoderna i den dagliga verksamheten har de förlorat 20 % av sin effektivitet.
Dialogical
and Narrative Processes in Couple Therapy for Depression (DINADEP) från Finland
var ett projekt speciellt inriktat på att forska om processer och resultat av
parterapi inom den offentliga mentalhälsovården. Två utbildade familjeterapeuter
som team tog hand om terapin och den processen följdes upp
under 2 år. När man jämförde med den vanliga behandlingen som var
individcentrerad har resultaten av denna parterapi varit mycket goda – 79 % av
patienterna hade märkbart förbättrats med avseende på deras depressionssymtom
och deras tillfrisknande var snabbare än jämförelser som gjorts med den
individcentrerade behandlingen.
I vårt symposium kommer vi att presentera forskningsresultaten av denna metod och dela med oss av våra tankar kring hur man kan utveckla parterapi för deprimerade.
En kort presentation av oss:
Jaakko Seikkula, Ph.D, Professor i psykoterapi på Univerity of Jyväskylä,
klinisk psykolog, familjeterapeut.
Jag har huvudsakligen varit involverad i att utveckla familjeterapin och sociala
nätverk inom psykiatrin med psykotiska patienter och människor med andra
allvarliga tillstånd. Kraften av ett dialogiskt förhållningssätt blev märkbar i
våra forskningsresultat. 85% av patienterna kunde åter gå till fullo i sitt
arbete och efter 5 års uppföljning levde 80% utan psykotiska upplevelser.
Mikhail Bakhtin har varit och är en stor inspiratör för mig.
Eija-Liisa Rautiainen, klinisk psykolog, familjeterapeut och
utbildad handledare.
Jag har arbetat nästan 20 år i psykiatrin med människor som
har psykiska problem. Jag har ett brinnande intresse av att utveckla och studera
parterapi för deprimerade.
Cathrin Kindel
Tio
tankar – eller fler – om vad som är till hjälp när vi möter familjer inom
socialtjänstens ramar. (Svenska)
/S1:2
Cathrin Kindel är socionom med vidareutbildning i familjeterapi. Hon har arbetat med familjer inom socialtjänsten under närmare 25 år. De senaste 10 åren i verksamheten SISU – ett resurscenter i en av Stockholms södra förorter.
Cathrin skriver som introduktion för sitt symposium:
"Liksom kollegor har jag under de senaste åren påverkats av debatten om evidensbaserad praktik, en debatt som enligt min mening fått alltför kraftig slagsida åt en av evidensens tre kunskapskällor nämligen forskningen med dess randomiserade studier och de manualbaserade metoderna. Min önskan är att vi alla som arbetar med familjer hjälps åt att ge plats åt de andra två kunskapskällorna – vår egen professionella erfarenhet och klienternas åsikt om vad som varit till hjälp.
Som praktiker vill jag utifrån min systemiska grundsyn visa på hur intuition, humor det personliga och till och med det privata får plats i det professionella sammanhanget och hur min egen livshistoria påverkar det arbete som jag gör tillsammans med familjerna. För att vara till hjälp och väcka hopp i de familjer som lever i social och ekonomisk utsatthet måste vi möta dem där de är. Vi behöver vara tusenkonstnärer som använder vår fantasi och kreativitet och som då och då vågar ta steget utanför ramarna och göra det oväntade."
Søren Hertz
At
arbejde med de største forskelle – arven efter Bateson. (Danska)
/S1:3
FULLSATT
Der er i løbet af få år sket et skift fra at tale om psykiske forstyrrelser til at tale om psykiske sygdomme og handicap. I det moderne samfund bliver fænomener alt for ofte reduceret og adskilt fra hinanden. Dette ses ikke mindst i den individualisering, som gennemsyrer vores samfund. Følelsen af utilstrækkelighed eller i perioder fiasko bliver blandt mange børn og unge et udbredt fænomen. I denne sammenhæng dukker begreberne psykisk sygdom/ handicap op. Disse konstruktioner får ikke øje på børnenes og de unges invitationer til deres omgivelser. De får ikke øje på, at beskrivelser er afhængige af den, der beskriver. Udforskning af invitationer og uanede udviklingsmuligheder stiller i sig selv anderledes krav om kreativitet, mod og opmærksomhed på samspillets betydning.
Diagnoser har karakter af udvalgte øjebliksbilleder. Når diagnoser kan opleves attraktive, så er det vigtigt at kunne bidrage til processer, der kan udvikle sig til at blive endnu mere attraktive. Med udgangspunkt i en transdisciplinær videnskabstradition, hvor ”helheden er mere end summen af de enkelte dele” dukker mulighederne for det uanede op, når man arbejder med de største forskelle, eller sagt mere præcist: dér hvor forskellene tilsyneladende er størst: alvor og uhelbredelig optimisme, fremtrædelsesformer og invitationer, enkelhed og kompleksitet, det fraværende, men implicitte og dermed de historier, der ligger indlejret.
Med udgangspunkt i Batesons og Peter Langs ideer udfordres den marginale position, som de systemiske ideer har fået mange steder. Systemisk er blevet ensbetydende med gode samtaler, herunder familieterapi, hvilket har efterladt de afgørende domæner til såkaldt evidence based medicine.
Veronica Hejdelind
Sexualitet
och genus i konsten. (Svenska)
/S1:4
Med utgångspunkt i den äldre bildkonsten ges perspektiv på sexuell identitet och genus då och nu. Föreläsningen utmanar vår tids normer och värderingar kring sexualitet, maskulinitet och femininet genom att spegla samtiden i historien. Många av bilderna som visas i föreläsningen kommer från Nationalmuseums samlingar. Presentationen ger exempel på hur man kan använda den äldre bildkonsten i samtal om sexuell läggning och genus idag. Genom konsten ser man tydligt föränderligheten dessa begrepp och företeelser, vilket utmanar och ger a-ha upplevelser.
Veronica Hejdelind är konstvetare. Hon arbetar som intendent på Nationalmuseum med särskilt ansvar för museets skolverksamhet. Hon har skrivit kapitlet Sex i konsten och sexiga bilder i metodhandboken Röda tråden, som ges ut av Landstinget förebygger AIDS (LAFA). Hon undervisar i ämnet Sex i konsten och Ett historiskt perspektiv på manlighet på RFSU:s kurser i Sexologi respektive Andrologi. Hon är filtigt anlitad som föredragshållare i ämnet sexualitet i konsten.
Tryggve Balldin och Pia Kyhle Westermark
Att
arbeta som terapeut i en manualbaserad modell
– himmel eller helvete? (Svenska)
/S1:5
Under de senaste åren har debatten kring manualbaserade behandlingsmodeller gått hög. Sällan har så många haft så många polariserande inlägg, för eller emot, utan att själva haft någon som helst erfarenhet av att arbeta kliniskt i manualbaserat arbete. Det är lätt att spela från läktaren…
Jag kommer att försöka ta upp både fördelarna med att arbeta som kliniker i manualbaserat arbete men också vilka utmaningar och begränsningar det kan innebära. Jag vill diskutera det etiska dilemmat, utifrån ett klientperspektiv, att bestämma sig för att inte arbeta manualbaserat. Jag vill utmana förespråkare för manualbaserade modeller om manualers biverkningar. Jag vill dela med mig av klienters erfarenheter av manualbaserat behandlingsarbete.
Jag har under åtta års tid arbetat som kliniker, handledare, metodgarant och implementeringsansvarig för olika manualbaserade modeller. Parallellt med detta har jag arbetet kliniskt med behandlingsarbete som inte varit manualiserat.
Så – himmel eller helvete? Välkomna att bli utmanade, bekräftade, ifrågasatta och förhoppningsvis ödmjukare.
Tryggve Balldin, socionom, certifierad FFT terapeut, legitimerad psykoterapeut med familjeterapiinriktning samt handledare i psykoterapi. Arbetar på Familjeforum i Lund, har varit delaktig i att implementera MTFC i Sverige.
Vad
är kännetecknande för en effektiv intervention för ungdomar med beteendeproblem?
(Svenska)
Antisocialitet hos ungdomar är ett problem som världen över orsakar lidande. Av de ungdomar som placeras inom svensk dygnsvård placeras ungefär hälften på grund av beteendeproblem. Vi vet idag att ungdomar med beteendeproblem är en heterogen grupp med olika beteendeproblem och svår att behandla. Studier av populationer som följts från barndom till vuxenliv har visat på komplexiteten i utvecklingen av beteendeproblem och bidragit till kunskapen om olika risk- och skyddsfaktorer. MTFC (Multidimensional Treatment Foster Care) är en manualbaserad intervention för ungdomar som utvecklats som ett alternativ till institutionsvård för ungdomar med beteendeproblem. Metoden har utvecklats i USA och är ett exempel på en behandlingsmetod vars utveckling bygger på en lång historia av empiriska studier som baseras på forskning om risk- och skyddsfaktorer.
Min föreläsning kommer att handla om behandling av ungdomar med beteendeproblem. Utifrån en svensk utvärdering av MTFC kommer jag att presentera de forskningsresultat som behandlingsmetoden har visat. Resultaten finns publicerade i tre internationella artiklar.
Pia Kyhle Westermark är sociolog, filosofie doktor inom socialt arbete. För närvarande jobbar hon som forskare på Socialstyrelsen med att bland annat utveckla olika bedömningsinstrument för implementering inom socialtjänsten.
Pravin Israel och Magnus Ringborg
Anknytningsbaserad
familjeterapi (ABFT), en ny metod för att möta deprimerade och traumatiserade
ungdomar. (Engelska)
/S1:6
Depression, suicidalitet och trauma är några av de verkligt stora problemområden som ungdomspsykiatrin möter. Det visar sig att de vetenskapligt utprövade metoder som finns att möta detta, vare sig de är psykoterapeutiska eller farmakologiska, har mediokra resultat. Det behövs därför nya metoder. Det är förvånansvärt hur lite man har vänt sig till familjeterapin för att försöka få svar på denna kliniska utmaning. Men Guy Diamond och kollegor i Philadelphia har gjort ett pionjärarbete. I flera randomiserade studier har de med goda resultat prövat en familjeterapeutisk metod som bygger på strukturell familjeterapi och hämtar sin teori från anknytningsteorin. Pravin Israel i Norge har gjort en randomiserad klinisk studie av ABFT på deprimerade ungdomar och fortsätter detta forskningsarbete. I Göteborg försöker man nu också utforska detta arbetssätt på traumatiserade ungdomar. Magnus Ringborg arbetar för att introducera metoden på bred basis inom ungdomspsykiatrin. Vi tror att det här ämnet har stor relevans för familjeterapeuter idag av följande skäl:
ABFT har växt ur den strukturella familjeterapins klassiska
rötter.
Den riktar sig
till en stor viktig klinisk grupp där vi saknar
tillförlitliga metoder.
Genom att här
redan finns goda kunskaper i såväl klassisk
familjeterapi som i anknytningsteori, så bör den kunna
passa i den nordiska kliniska miljön.
Metoden kännetecknas av följande:
Den är
manualiserad och korttidsinriktad.
Den inleds med
separata sessioner för föräldrar och
ungdomar för att bygga allians.
Den fokuserar på
anknytningsskador, och via iscensättning av dialogen mellan föräldrar och barn
arbetar man för reparation.
I senare skeden
av terapin fokuseras på ungdomens kompetens, autonomi och återgång till ett
normalt socialt liv.
Pravin Israel, Dr. psychol, har studerat i Indien, USA och Norge. Han har disputerat på ”Parent and child factors related to treatment outcome of children's psychosocial problems” 2006. Tillsammans med Guy Diamond har han publicerat ”Tillknytningsbasert familieterapi for deprimert ungdom”, Fokus på familjen 2/2009.
Magnus Ringborg är leg. psykolog och leg. psykoterapeut. Han är verksam som handledare och lärare i familjeterapi. 2009 gav han ut ”Förändrande familjesamtal”, Mareld/Studentlitteratur.
Reidun Hafstad och Haldor Övreeide
Foreldrefokusert arbeid med barn. (Norsk)
/S2:1
Barns
utvikling og livskvalitet er avhengig av en fungerende dialog/samspill med minst
en voksen som tar en ansvarlig foreldrerolle. Dette skaper spesielle etiske
utfordringer for foreldrene, men også for andre voksne som barnet er avhengig av
i skole og øvrig nettverk.
I familieterapeutisk arbeid er det viktig å være oppmerksom på disse utviklingsbetingelsene. Vi må forstå hvordan barn tenker, hvordan de utvikler sin dialogiske kompetanse og hvilket behov de har for sine foreldre i dette. Vi må også erkjenne ubalansen i maktforholdet mellom det avhengige barnet og de voksne. Foreldrenes etiske utfordringer blir også behandlerens utfordring når vi observerer, eller kan komme til å bli delaktig i at at barn lider og blir nedprioritert. Triaden mellom behandleren, barnet og foreldre blir en viktig enhet for analyse. Den triaden kan vi anvende som utgangspunkt for å støtte barnets utvikling.
I
dette symposiet skal vi både analysere og gi metodiske forslag till hvordan vi
kan bistå foreldre med etiske utfordringer i å gi sine barn gode
utviklingsmuligheter Bland annet kan det skje gjennom att vi hjelper barn til å
uttrykke sig og slik bli mer forståelige for sina foreldre.
Reidun Hafstad og Haldor Øvreeide er respektive klinisk sosionom/familieterapeut og spesialist i klinisk psykologi. De arbeider i privat praksis under Institutt for familie og relasjonsutvikling i Os ved Bergen i Norge. Parallelt med eget behandlingsarbeid har de arbeidet med metodeutvikling, spesielt innrettet mot å optimere relasjonen mellon foreldre og barn, for barnets utvikling. Veiledning til foreldre og andre voksne ut fra videoanalyse har vært ett viktig redskap, og den triangulerte samtalen med foreldre og barn basert på barns dialogkompetanse er ett sentralt kjennetegn i deres arbeid. Reidun og Haldor har skrevet og bidratt till flere bøker om temaet og underviser og veileder flere steder i Norden.
Lars Dencik
Relationer
i vår tid. Om innebörden av postmoderna samspelsmönster och nya
familjekonstellationer för individens sociala förutsättningar. (Svenska)
/S2:2
FULLSATT
Lars Dencik är professor i socialpsykologi vid Roskilde Universitet. Han är född i Sverige och pappa till två söner. Han kom 1974 till Roskilde Universitet efter att ha varit professor i internationell politik med speciellt fokus på freds och konfliktprocesser vid Universität Konstanz i Tyskland.
Vid Roskilde Universitet har han grundlagt ett center för Barn och Familjeforskning. Han har även varit forskningsledare för flera stora internationella forskningsprojekt om implikationerna av den moderna samhällsutvecklingen för barns uppväxtvillkor och familjeförhållanden.
Lars Dencik har varit medlem av The Scientific Board of the International Peace Research Association och av den svenska regeringens kommission angående barns rätt. Dessutom har han tillhört svenska Socialstyrelsens vetenskapliga råd och Videnskapligt udvalg for rehabiliterings- och forskningscenter för tortyroffer i Danmark.
Han har föreläst vid många olika universitet i Europa och USA samt innehaft gästprofessurer vid bl.a. Department of Psychology and school of social work vid Hebrew University i Jerusalem, Socialpsykologiska institutionen vid Helsingfors universitet samt Facultad de Psicologia Universidad de Buenos Aires.
Hans senaste böcker utgivna i Danmark är:
Mennesket i postmoderniseringen – om barndom, familie og identiteter i opbrud
(Billesö & Baltzer 2005)
Familie og börn i en opbrudstid, tillsammans med Per Schultz Jørgensen
och Dion Sommer (Hans Reitzels förlag 2008)
En av hans senaste publikationer i Sverige är:
Judendomen i Sverige – en sociologisk belysning (Swedish Science press
2007).
Sonja Haas
De reflekterande trialogerna och dess betydelse i mötet med
människan. (Svenska)
/S2:3
FULLSATT
Tillsammans med Judit Wagner har jag under fler år undersökt möjligheterna och betydelsen av trialogiska samtal i vårt samarbete. Med min utgångspunkt i kroppens inre och yttre samtal, dess intryck och uttryck har reflekterande processer varit länken och språklig motsvarighet till min yrkesbakgrund.
Jag kommer att presentera vårt arbetssätt med sin bas i familjeterapin och i systemteorin, med inspiration hämtad från Tom Andersen, Jaakku Seikkula, Gregory Bateson, och filosofin.
Våra trialogiska samtal spänner sig från möten med enskilda klienter till grupper där kroppens språk tar plats som självklar del i terapiprocessen. Arbetet väver samman olika yrkesområden och är ett sätt att möta människan i flera dimensioner och sammanhang.
Sonja Haas är aukt feldenkraispedagog, leg sjukgymnast och familjeterapeut och jobbar i egen verksamhet inom sjukvården i Kalmar län.
Nanna K. Sigurðardóttir
The gift of time – Children with cancer in the family.
(Engelska)
/S2:4
Nanna K. Sigurðardóttir är född 1947 och efter studentexamen i Akureyri i den nordligaste delen av Island utbildade hon sig till folkskollärare. Socionomexamen tog hon vid universitetet i Odense, Danmark. Hon har en vidareutbildning som klinisk Master of Social Work från Massachusetts, USA. Vidare har hon specialistutbildning inom familjeterapi och handledning. Nanna har lång erfarenhet av undervisning samt har forskat och arbetat kliniskt med familjer inom socialtjänsten och inom sjukvården. Hon är nu anställd vid det Onkologiska Centret vid Landspitali – Universitetssjukhuset i Reykjavik och undervisar som timlärare på den medicinska fakulteten vid Islands Universitet.
Hon beskriver innehållet i sitt symposium så här:
Jag kommer att tala om glädje och sorg. Jag kommer att tala om
de händelser i livet som inte har förändrats så mycket i familjerelationer. Vi
föds och vi dör. Förhoppningsvis sker det också en hel del mellan dessa två
punkter.
Arbetet med cancer och cancersjukdomar bär på otroligt många utmaningar för
yrkesmänniskor. Cancer har dåligt ”rykte” i vårt samhälle och förknippas med
lidande och död. Cancer-metaforer används titt som tätt i diskussioner för att
skildra oönskade fenomen som sprider sig utan kontroll. Väldigt många har kommit
i kontakt med cancer utifrån egna erfarenheter eller genom familjemedlemmar och
även små barn nämner cancer när de ska benämna en sjukdom som är mycket farlig.
Faktum är att många cancerformer har en betydligt bättre prognos nu än förr och
många människor lever idag länge efter en cancerdiagnos. Speciellt i Norden har
vi bra dokumentation av dessa fakta och skulle därför ha goda möjligheter till
en annan slags dialog om cancer som en långtidssjukdom i vårt samhälle.
Barn ställs som anhöriga i cancerdrabbade familjer inför en extra
utvecklingsuppgift som tillägg till den normala utvecklingen. I våra mångsidiga
familjemönster kan det vara barnet som är den enda familjemedlemmen i den familj
som barnet bor i som är anhörig till en cancerdrabbad förälder. Det finns också
situationer där barn kanske i 10-15 år bott i en familj med föräldrar som blivit
botade från cancer men bär på en ångest för att de ska drabbas igen. Ångesten
och oron finns där som en oönskad eller osynlig ”gäst” vid middagsbordet.
”Gästen” visar sig i svårtolkade blickar och oklara kommentarer om framtiden.
Systrarna glädje och sorg finns så naturligt i barns sinne och reaktionsmönster.
De känner till båda dessa känslor och har många olika uttryck för dem. Barn är
kreativa och hittar flera sidor av samma sak, ”lösningar” som integreras och ger
livsbejakande toner i i familjen.
Gerd Elliot och Tommy Waad
EFT – Emotionally Focused Therapy for Couples. (Svenska)
/S2:5
FULLSATT
EFT är en strukturerad form av korttidsterapi för par som vill reparera sin
parrelation. Den omfattar nio steg i tre nivåer. Terapeuten hjälper paret att
förstå hur båda bidrar till och är indragna i ett samspelsmönster som skapar
frustration och distans. I EFT arbetar man både interpersonellt och
intrapsykiskt. Antalet samtal beräknas till mellan 12 och 20.
EFT har skapats och utvecklats av dr Sue Johnson, Ottawa, Kanada, sedan början
av 1980-talet. Sue Johnson är professor i klinisk psykologi vid universitet i
Ottawa, chef för Ottawa Couple and Family Institute och International Excellence
in Emotionally Focused Therapy, ICEEFT.
EFT har sina teoretiska rötter i systemteori och existentiell teori samt en
stark utgångspunkt i anknytningsteorin. Den vuxna kärleksrelationen ses som en
anknytningsrelation som har många likheter med relationen mellan det lilla
barnet och föräldern. När det vuxna paret får problem i sin relation ser man det
i EFT som ett anknytningsrelaterat problem.
Den vuxna kärleksrelationen behöver
ge en trygg känslomässig upplevelse där tillgänglighet, acceptans och gensvar är
centrala begrepp. Par som har problem i sin relation har utvecklat negativa
samspelsmönster som ständigt upprepas. Interaktionen och föreställningen om både
sig själv och den andre blir snäv. Känslorna i relationen formas av
interaktionen och formar den vilket innebär att alla delar i relationen påverkas
negativt, från kommunikation till sex.
En god parrelation har stor betydelse för hur barnen i en familj mår. Vi har
båda lång erfarenhet av att arbeta med dysfunktionella familjer. Att arbeta med
EFT innebär att man kan hjälpa många barn och ungdomar att växa upp i en
känslomässigt välfungerande familj vilket är mycket meningsfullt.
En kort presentation av oss:
Tommy Waad:
Jag är legitimerad psykoterapeut med familjeterapiinriktning samt certifierad
Gottman-terapeut. Har tidigare arbetat många år inom barn- och
ungdomspsykiatriska kliniken i Lund. Jag har mångårig erfarenhet av att arbeta
som familjerådgivare och parterapeut, både i kommunal och privat regi.
www.relationscentrum.se
Gerd Elliot:
Jag är socionom, auktoriserad familjerådgivare och går legitimationsgrundande
psykoterapiutbildning i Lund, psykodynamisk inriktning. Har i många år arbetat
inom socialtjänsten med att utreda barns hemförhållanden och att utveckla
metoder för utrednings- och behandlingsarbete. Jag har lång erfarenhet av
familjerättsarbete och samarbetssamtal för separerade föräldrar. Har sedan 1998
arbetat som familjerådgivare och sedan 2007 som parterapeut i privat mottagning.
www.relationsradgivning.se
Susanne Bargmann
Farväl
till jantelagen – ett nytt fokus i arbetet med barn, unga och familjer. (Engelska)
/S2:6
I Danmark kan våra tankegångar ofta vara präglade av jantelagen - en samling budord som alla ska sörja för att ingen människa ska träda fram och hävda sig själv och att ingen ska försöka vara bättre än någon annan. Denna tankegång kan ha en del positiva funktioner när det gäller samvaro med andra, men på andra områden kan den fungera som en begränsning och hindra utvecklingen.
I detta symposium kommer jag att ta några steg bort från Jantelagen och vända fokus till hur vi som terapeuter kan ge oss själva möjligheten att hela tiden bli duktigare i vårt arbete. Fokus ligger på att erbjuda våra klienter den bästa möjliga behandlingen och också utnyttja de begränsade resurserna som finns inom den offentliga sektorn så att det blir till bästa möjliga nytta för barn, unga och familjer.
Symposiet kommer att visa hur löpande klient-feedback är första steget till hur vi ska bli duktigare. Jag kommer att föreläsa om en konkret metod för klient-feedback (ORS och SRS) som både fungerar som ett kliniskt instrument men också kan användas för att mäta effekten av behandlingen. Jag kommer att ge konkreta exempel från teori och praktik på hur jag använt löpande feedback från barn, unga och familjer och inom organisationer som erbjuder familjebehandling. Symposiet kommer att ge konkreta råd till terapeuter och organisationer hur de kan fokusera på och ta emot feedback och hur de genom det blir duktigare.
Susanne Bargmann är psykolog från Danmark. Hon har under de senaste 9 åren arbetat med barn, unga och familjer i olika sammanhang. Hon arbetar nu i egen praktik i Hörsholm. Susanne är länkad till "The International Center for Clinical Excellence" där hon samarbetar med Ph.D. Scott D. Miller. Susanne har skrivit flera artiklar och medverkat i böcker om arbetet med feedback i olika kontexter.
